Och så kom slutet, till sist
När jag gick i ettan och såg treornas slutkonsert kändes det som en evighet innan det var vår tur. Allt var så långt borta att det kändes konstigt att tänka på det, men nu sitter jag här i alla fall, två år senare, och undrar vad fan som hände. Det var ju så mycket jag skulle hinna med innan jag gick ut gymnasiet. Vad hände med åren? Allt gick så fort. Vi har pratat så mycket om slutkonserten under alla år att det känns overkligt att vi faktiskt är mitt upp i den just nu. Innan första konserten hade vi ett litet "pepptalk" tillsammans med lärarna då Tommy sa, "Klockan 13.00 på torsdag spelar ni tillsammans för sista gången." Det är riktigt sorgligt när man tänker efter. När det sista avslaget på "Greater loss" letat sig ut genom aulans dörrar och förenat sig med sommaren är allting över. Jag saknar redan alltsammans.
Jag måste skjuta in en liten historia innan jag går och lägger mig. I fredags stannade klassen kvar efter skolan för att fixa scenen inför slutkonserten. Vi har en liten extrascen vid sidan av den stora scenen där vi kör de lite lugnare låtarna. Eftersom scenen är byggd av helt vanligt tråkigt trä tänkte vi piffa upp den lite genom att hänga ett gulaktigt skynke över den. När vi hade gaffat (tejpat fast med hjälp av silvertejp) fast skynket kommer Roger (vår musiklärare) gående, kliar sig i skallen och utbrister en aning bekymrat, "Men... Det ser ut som nån jävla bordell..." och går vidare som om inget hade hänt. Man får höra mycket roligt här i livet.
Jag måste skjuta in en liten historia innan jag går och lägger mig. I fredags stannade klassen kvar efter skolan för att fixa scenen inför slutkonserten. Vi har en liten extrascen vid sidan av den stora scenen där vi kör de lite lugnare låtarna. Eftersom scenen är byggd av helt vanligt tråkigt trä tänkte vi piffa upp den lite genom att hänga ett gulaktigt skynke över den. När vi hade gaffat (tejpat fast med hjälp av silvertejp) fast skynket kommer Roger (vår musiklärare) gående, kliar sig i skallen och utbrister en aning bekymrat, "Men... Det ser ut som nån jävla bordell..." och går vidare som om inget hade hänt. Man får höra mycket roligt här i livet.
Allmänt kvällssvammel
Idag har det varit en fin dag. Jag började dagen med att gå på banken och sätta in pengar till studentresan som jag betalade senare idag. Det kändes otroligt skönt att ha betalningen gjord. Nu är det bara att se fram emot det roliga! Eftersom jag ändå var uppe i tid (för ovanlighetes skull) passade jag på att ta en mjukglass på Jambo för att inviga våren, för våren är verkligen här nu.
Skoldagen började med idrott. Vi spelade volleyboll och det var riktigt roligt. Det lag jag var i förlorade inte ett enda set och vi hade faktiskt grymt bra spel större delen av matcherna. Efter idrotten hade vi muntligt prov i religion som jag egentligen inte hade tränat särskilt mycket till. Vi hade i alla fall en ganska ovanlig form av förhör. Man fick säga en valfri siffra och siffrorna motsvarade frågor på ett papper. Vi hade fått papperet innan så vi visste precis hur frågorna skulle ställas. Man kunde med andra ord säga ett nummer på en fråga som man visste att man kunde och på så vis glänsa lite extra. Fler förhör av den typen, tack!
Efter skolan åkte jag till Beijers byggmarknad för att köpa virke till pedalbordet som jag ska bygga. Eftersom jag är en riktig rookie i byggbranschen var det med osäkra steg jag äntrade det gigantiska bygglagret. Det kom i alla fall fram en medelålders man och frågade om jag behövde hjälp. "Ja, jag ska bygga ett pedalbord till mina gitarreffekter", svarade jag. "Jaha..?" svarade mannen och såg en aning besvärad ut. "Mm, jag ska bygga en väska av trä som jag sedan ska ha själva bordet i. Jag har tänkt mig någon typ av plywood, men jag är inte säker. Du kanske vet vad som skulle fungera bäst?" frågade jag. "Mjaaa, det finns ju plywoodskivor där borta, MDA då förstås, men de skulle kanske funka.." svarade mannen lite nonchalant. "Eh, jaha. Vad sa du?" frågade jag dumt. "MDA, en av de bästa märkesskivorna!" svarade mannen som om det vore den självklaraste saken i världen. Jag blir riktigt less när folk som är aktiva och kunniga inom en viss branch använder ord och utryck som man själv inte har en jävla aning om vad de betyder. Det var inte speciellt kul att stå där med halvöppen mun som ett frågetecken och inte ha den blekaste aning om vad MDA vad för något och vad som egentligen räknades som en "bra" spånskiva. I vilket fall fick jag de bitarna jag ville ha utsågade ur en stor spånskiva av märket MDA. Eftersom det var tretton träbitar sammanlagt fick jag lite problem när jag skulle gå därifrån. Mannen som hade kapat bitarna stod bara där och tittade som ett fån medan jag desperat försökte stapla alla bitar ovanpå varandra och bära dem samtidigt. Efter många om och men lyckades jag i alla fall och lämna bygglagret, dock en aning förbannad. Sensmoralen av hela incidenten kanske är att musiker ska hålla sina fingrar borta från byggbranschen...
Till sist vill jag påminna er om att rösta på oss, Perrong tretton (nytt bandnamn), i Tele2-tävlingen. Det är bara att gå in på http://www.myspace.com/tele2studio?artist=744 och rösta! Tack!
Ha det fint!
/Viktor
Skoldagen började med idrott. Vi spelade volleyboll och det var riktigt roligt. Det lag jag var i förlorade inte ett enda set och vi hade faktiskt grymt bra spel större delen av matcherna. Efter idrotten hade vi muntligt prov i religion som jag egentligen inte hade tränat särskilt mycket till. Vi hade i alla fall en ganska ovanlig form av förhör. Man fick säga en valfri siffra och siffrorna motsvarade frågor på ett papper. Vi hade fått papperet innan så vi visste precis hur frågorna skulle ställas. Man kunde med andra ord säga ett nummer på en fråga som man visste att man kunde och på så vis glänsa lite extra. Fler förhör av den typen, tack!
Efter skolan åkte jag till Beijers byggmarknad för att köpa virke till pedalbordet som jag ska bygga. Eftersom jag är en riktig rookie i byggbranschen var det med osäkra steg jag äntrade det gigantiska bygglagret. Det kom i alla fall fram en medelålders man och frågade om jag behövde hjälp. "Ja, jag ska bygga ett pedalbord till mina gitarreffekter", svarade jag. "Jaha..?" svarade mannen och såg en aning besvärad ut. "Mm, jag ska bygga en väska av trä som jag sedan ska ha själva bordet i. Jag har tänkt mig någon typ av plywood, men jag är inte säker. Du kanske vet vad som skulle fungera bäst?" frågade jag. "Mjaaa, det finns ju plywoodskivor där borta, MDA då förstås, men de skulle kanske funka.." svarade mannen lite nonchalant. "Eh, jaha. Vad sa du?" frågade jag dumt. "MDA, en av de bästa märkesskivorna!" svarade mannen som om det vore den självklaraste saken i världen. Jag blir riktigt less när folk som är aktiva och kunniga inom en viss branch använder ord och utryck som man själv inte har en jävla aning om vad de betyder. Det var inte speciellt kul att stå där med halvöppen mun som ett frågetecken och inte ha den blekaste aning om vad MDA vad för något och vad som egentligen räknades som en "bra" spånskiva. I vilket fall fick jag de bitarna jag ville ha utsågade ur en stor spånskiva av märket MDA. Eftersom det var tretton träbitar sammanlagt fick jag lite problem när jag skulle gå därifrån. Mannen som hade kapat bitarna stod bara där och tittade som ett fån medan jag desperat försökte stapla alla bitar ovanpå varandra och bära dem samtidigt. Efter många om och men lyckades jag i alla fall och lämna bygglagret, dock en aning förbannad. Sensmoralen av hela incidenten kanske är att musiker ska hålla sina fingrar borta från byggbranschen...
Till sist vill jag påminna er om att rösta på oss, Perrong tretton (nytt bandnamn), i Tele2-tävlingen. Det är bara att gå in på http://www.myspace.com/tele2studio?artist=744 och rösta! Tack!
Ha det fint!
/Viktor
Jag har startat en blogg. Här är mitt första inlägg.
Studenten börjar närma sig, vilket innebär att svenskakursen börjar lida mot sitt slut. Jag har tänkt lite på vad jag skulle kunna göra för att hålla skrivandet igång fastän skolan tagit slut och kommit fram till att den enklaste och förmodligen mest effektiva lösningen är att skaffa en blogg. Jag tänker inte ha som mål att skriva varje dag och försöka få varenda kotte att läsa min blogg, utan jag skriver när jag vill helt enkelt, och vill någon läsa det jag skriver är det bara roligt.
